din färg sprider sig
när du rör dig genom verkligheten
vare sig du vill eller inte

såväl ditt stressade ansikte
som ditt smittande leende
rubbar randvillkoren för din sköra bubbla

dina hastigt utsagda ord
din spontana virtuella kommentar
bidrar till bakgrundsackordet

jag påstår inte att dissonansen inte finns
nej, den är ständigt närvarande,
är både påtaglig och hjärtskärande

jag ber dig inte blunda
för det meningslösa våldet
för den avgrundsjupa förtvivlan

och ändå ber jag dig: 
blås din sköra såpbubbla kring dig
och fyll den med värme och kärlek

låt dem du möter ana
att en annan värld är möjlig
i det lilla nära och det avlägsna stora

tro inte att det lilla du kan göra är förgäves
för om vår kärlek inte räcker till det lilla
finns inget hopp för det stora