Någon ropar från sin ensamhet
”kom och gör mig sällskap

Sätt Dig här intill så nära.
Allt jag vill, det är gemenskap

Att få höra någons röst
Känna lugna andetag

Skänker åt mitt tomma bröst
Värme, glädje, välbehag.

Gåvan som jag längtar så
Kostar inte mycket

Blott en stund, ja kanske två
Kan för mej, bli dagens smycke."