Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tystnadens smygande steg

Jag tror på tystnadens smygande steg

Där frosten och snön ätit upp grönskans

Sista spår med sina vita iskristaller i natt

 

Och kanske hoppades jag på för mycket

När jag försökte gå ljudlöst i den kalla 

Morgonen där solen ritar guld på taken

För knarret från tystnaden smygande steg

Tränger in i mina öron lika tydligt som

Brandbilens sirener när den passerade mig

För några ögonblick sedan i gryningens första

Solstrålar som inte kommer smälta guldet på

De vita taken och bladlösa träden idag heller

 

För jag smyger inte längre ljudlöst och vintern

Har kommit för att stanna även i mitt hjärta




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 240 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-11-29 18:46



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Mycket bra och varmt!
2016-12-05

  ULJO
Fint
2016-12-01

    Dan Myrbeck
Vackermelankolisk..
2016-11-30

  Ljusletaren
Mjukt och fint ordat!
/kram
2016-11-30

  Marita Ohlquist VIP
Bra text med ett fullständigt oväntat avslut!
2016-11-29
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP