Redan medlem?
Logga in
Tystnadens smygande stegJag tror på tystnadens smygande steg Där frosten och snön ätit upp grönskans Sista spår med sina vita iskristaller i natt
Och kanske hoppades jag på för mycket När jag försökte gå ljudlöst i den kalla Morgonen där solen ritar guld på taken För knarret från tystnaden smygande steg Tränger in i mina öron lika tydligt som Brandbilens sirener när den passerade mig För några ögonblick sedan i gryningens första Solstrålar som inte kommer smälta guldet på De vita taken och bladlösa träden idag heller
För jag smyger inte längre ljudlöst och vintern Har kommit för att stanna även i mitt hjärta
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 240 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2016-11-29 18:46
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |