Solen över ängarna nu värmer tyst min själ,
höstens kalla vindar drar nu in.
Doften av ett multnat löv, ett avsked likaväl,
som början på den tid som är min.

Det finns ett hopp, som leder mig,
att vintern inte fryser allt till is.
Att våren finns, och visar sig,
på andra sidan mörkret, till repris.