Redan medlem?
Logga in
30.11.2016 Onsdag. Kärnvapen
Tsar bombaTyst står den tomma stolen emot mig. Så mycket vackrare det kunde vara med någon där. Här. Sömnen river upp stora rämnor i mörkret, så jag ser vansinnet härja i ”granngårdarna”. Förvirringen och vanmakten gör sin röst hörd. Om jag åtminstone var talför! Vanmäktigt föder kvinnorna barn, för att livet inte ska sina ut i världen. Vi far mot döden och livscykeln måste bevaras. Och jag måste vidare. Hela tiden. Världen stirrar stumt på ”Tsar bomba”. Vad har vi gjort! Vad har vi gjort! Liv – stort som Skåne – som bara raderas ut. Där sitter vi intryckt i ett hörn, utan försvar. Vi har den här stunden, nuet. Nu. Hela tiden.
Prosa
av
Mats Kitok-Lundmark
Läst 379 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2016-12-02 21:37
|
Nästa text
Föregående Mats Kitok-Lundmark |