I min hemby i Jämtland

fick folk ofta ök- eller smeknamn

Poststationsföreståndaren

som naturligtvis benämndes Postmästarn

brukade hämta inkommande post

vid järnvägsstationen

Posten drog han framför sig

på en träkärra med handtag

upp genom stationsbacken

och vidare genom byn

fram till poststationen

Med den kroppshållning han hade

när han gick där och drog sin kärra

med stjärten putande utåt,

påminde han om en tupp

Han kallades också Tuppen

Byns polis, fjärdingsmannen,

hade ett albinoliknande utseende

med vita ögonbryn

Han verkade också vara lite feminin

Han kallades för Snövit

Överhuvud taget fanns många udda människor

Och man kan så här i efterhand undra över

vad de levde av och hur de kunde överleva

för det satt aldrig någon utanför Konsum och tiggde

som det gör nu