det är nätterna och det svaga i luften. smällen när jag stänger fönstret och vägrar. det hårda i ljuset från gatlyktan. jag fastnar alltid för män med nyckelben. drömmer om senorna där innanför och hur jag låser upp dom en efter en med lätta fingrar. molnen skingras alltid runt tretiden och fönsterna utanför är svarta med blänk i hörnen. det är inget sagt utöver kotorna på hans rygg och den lilla cirkel av hud på hans huvud som jag inte fick röra. sömmarna utefter sängkanten. resår som höll oss samman och isär och alla gånger jag lovat att jag skrivit mina sista ord om hans ansiktes konturer och gömställen. men han finner mig i helgskimmer och månadsekvationer och krossad sammet över tapeten som mensblod över benvitt kakel. det känns ännu. varje dag vi hade har blivit fantomsmärtor och min skugga rör sig dubbelvikt med händerna över bröstkorgen. rör sig tafatt kring de byggnader han tidigare tryckt upp oss mot. sitter tyst på min sängkant när jag sover. hon har ingen blick att möta. inga händer att hålla och mitt hjärta brister för att jag inte kan trösta henne när hon gråter. hon minns dig så tydligt. jag hör det när hon suckar ibland. utan ord minns vi dig och hur du strök hårslingor av kindbenen. och orden stockar sig när längtan blir glaskulor. ömtåliga och hala i handflatan. de faller mot golvet när jag minst anar. skapar kaos och sticksår i fötterna. rykande myrar bland tallarna och ryggskott. kylan jag hetsigt andades mot när du tog mig mot duschkabinen. broarna som tog oss över. spillret och vätskorna. sältan och din smak mellan mina ben. jag skulle tryckt in dig där. kvävt dig i rosa och köttsafter. vridit av din nacke med låren men jag stod emot. impulser och saxar. midnattskyssar och krångel. jag förminskade varje bit av mig själv i din närvaro. ville vara träd. självklar och stark. hind. lätt och svävande. impulsiv. världsvan. men skogen var aldrig min och skuggan hänger med huvudet när jag pratar om dig. tysta promenader när vi lovar varann att vi ska sluta minnas. tång och tovigt hår. sushikvitton och böcker jag glömt att läsa klart. vinrester och en åttadagarsfylla. en ägglossning jag missade. en man med sticksiga vader som jag låg med i sömnen. okända lägenheter och busshållplatser med frost på glaset. jag som brukade skriva dina bokstäver i imman på spegeln. blockader och röda dagar. enheter och små bitar som är en del av chocken. tårgas och partiturer. klaveret och ömmande bröst. jag biter fortfarande underläppen i småbitar när jag tänker på att du glömt bort mig och en handfull foton som smeker mig med sträva händer. kylan över axlarna. fuskpäls och insektsblod. utsmetat över valen du gjorde. minns jag dina händer. varje finger. varje streck. som tegelhus med skotthål. putsdamm och söndriga fogar. hovtramp och hur jag tvättat alla mina lakan. väta och fukt och avskavt nagellack. övergår natt i vakuum och skymfad horisont. stiger med händerna knutna. revbenen sammansvurna. håret i flätor. lovar henne allt. och mest av allt. att med mitt liv skydda oss från män i jeans. med krut och svart i blicken. med särade läppar och spända lår. män med tomma ord och vassa käkben. män som han. som du.