Redan medlem?
Logga in
04.12.2016 Söndag
Den eviga dagenKärleken lever i mina ådror och vänder sig om efter varje tårat öga. Mitt liv är sanning och är den samme även när tiden stannar upp och väntar in oss alla. Evighetsklockorna klämtar för de döende förgänglighetskropparna som i denna stund finns för alltid, och sedan aldrig mer. Förändringens vindar blåser fram förvirring och kaos. Där några få tar chanser till ”de mångas” fördärv. Vi hämtar andan i förtryckets livsleda för att aldrig besegras av likgiltighet över barmhärtighetens underbara verk. Så ser jag in i nattens vånda igen. Vid foten av den eviga dagen bekänns sorgen övervunnen. Lev, min tårar! Lev! Begrunda dina tankar min vän, och se dödens sista förbannelse vittra bort i den eviga stadens portar.
Prosa
av
Mats Kitok-Lundmark
Läst 356 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2016-12-05 20:32
|
Nästa text
Föregående Mats Kitok-Lundmark |