Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
04.12.2016 Söndag


Den eviga dagen

Kärleken lever i mina ådror och vänder sig om efter varje tårat öga. Mitt liv är sanning och är den samme även när tiden stannar upp och väntar in oss alla. Evighetsklockorna klämtar för de döende förgänglighetskropparna som i denna stund finns för alltid, och sedan aldrig mer. Förändringens vindar blåser fram förvirring och kaos. Där några få tar chanser till ”de mångas” fördärv. Vi hämtar andan i förtryckets livsleda för att aldrig besegras av likgiltighet över barmhärtighetens underbara verk. Så ser jag in i nattens vånda igen. Vid foten av den eviga dagen bekänns sorgen övervunnen.

Lev, min tårar! Lev!

Begrunda dina tankar min vän, och se dödens sista förbannelse vittra bort i den eviga stadens portar.

 




Prosa av Mats Kitok-Lundmark VIP
Läst 356 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-12-05 20:32



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Orden griper djupt tag i det inre. Jag berörs.
2016-12-06

    ej medlem längre
Jag har svårt för 'dogm', men det betyder inte att jag inte ser när en text är bra och jag skriver det här med Ave Maria i öronen. Jag böjer mig ner och bekänner mig till: Det som är... Jag kan inte bättre än så Mats Lundmark.
2016-12-06

  Stefan Albrektsson
Djupt i mörkret gror och växer hoppet! Vad gjorde vi väl utan hopp? Din text lyfter fram båda realiteterna - och det bär att veta vem och vad som kommer att få det sista ordet! (1Kor 15:54-55) "Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?"

2016-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Mats Kitok-Lundmark
Mats Kitok-Lundmark VIP