Det sitter en kille på en gunga i parken om nätterna
Han röker, gungar högt och tittar upp mot stjärnhimlen
Jag har alltid sprungit fort, fort förbi
Mördare, galning,
vem vet?

Såg honom i veckan igen
Mitt i min sorg, ensamhet och förtvivlan
ville jag sätta mig där,
med killen på gungan
som röker, gungar högt och tittar upp mot stjärnhimlen

Kanske vet han allt om livet,
om sorgen och
om ensamheten
Kanske har han levt precis som jag
Utan en jävla aning om vad man ska göra av alla känslor
Sökt sig till en gunga, en cigg, en stjärnhimmel
och funnit frid