jag går i lunden
och jag går ensam nu
för det band har brutits
jag är vuxen men jag är själv
en flockhund utan flock
och utan herde

så länge har jag vetat att det fanns en
anan som var där
och jag var trogen alltid vid din sida
som en hund
och jag var nöjd och stolt över min plats
och med mig själv
att jag var så hängiven

men vinden får mig att gråta nu
för det är den som rör vid mig
och det är du som har gjort det
och det är det som jag minns
men jag måste gå vidare
för att ta hand om mig själv
för att det är bättre för mig
och för att bli en självständig person

men jag känner mig endå fortfarande nöjd
med mig själv
och lycklig för jag behöver inte förlora min egenskap
jag är fortfarande en trygg hund
fast utan dig