en röst ropar i Malmövintern
den säger vänd om
och vi vände oss om och fick syn på varandra
och skämdes, och stirrade ner

men rösten talade igen, den var av det slaget
som man vill lyssna till, den sade
just till varandra ska ni vända er
då ska ni se och bli sedda

gör inte medmänsklighetens vägar så krokiga
kan du dela med dig så gör det
kan du ge röst åt den tystade
så tala högt

så talade rösten allvar med oss
om det som förtjänar att fördömas

och tjänstemännen frågade:
vad ska vi göra?
och rösten sade: ge dem aldrig
er entusiasm
om de ber er att krympa en människa

och poliserna frågade
vad ska vi göra?
och rösten sade: var inte effektiva
när det gäller andra människors olycka

och jag frågade
vad gör jag?
och rösten gav mig frågan tillbaka

och luften var fylld av förväntan