Jag häller vatten över tebladen och ser hur de sväller. Det doftar torrt gräs och popcorn, lite sött, nötigt. Det bara var ett infall eller var det minnet? Jag hade precis flyttat hit, jag kände ingen och strosade runt på gatorna för att upptäcka det nya, göra det till mitt. Det var februari och slaskigt vintermörkt, skyltfönstret kastade sitt vita ljus över kullerstenarna, japanska och engelska tekannor stod på rad, jag skulle kunna välja vilken jag ville eller ingen alls. Där inne var hyllorna fyllda av plåtburkar bakom en lång disk i mörkt trä, det såg ut som ett gammalt apotek. Jag hade aldrig i mitt liv tidigare druckit annat än te på påse, nu var jag fri att göra som jag ville. Mitt liv var äntligen möjligt att formas av mig och mina drömmar som kunde bli verkliga. Jag gick in, det var några kunder före mig. De visste precis vad de skulle ha, vilka smaker de gillade och vilket te som passade till frukost eller till kväll, världsvana tekonnessörer. Jag visste ingenting. Jag läste på burkarna och reste över hela världen medan jag väntade på min tur. Golvet knarrade och klockan på dörren pinglade när nästa kund steg in och jag tittade på ett paket med engelska kex och en tesil som var formad som ett ägg. Expediten log och nickade mot mig. Vad får det lov att vara? Min plan hade varit att verka lika världsvan som de andra, men jag kom av mig och rodnade och sa att jag inte visste, men att jag gärna ville ha te. Vilken dum kommentar i en tehandel och jag pekade i panik på en burk Söderblandning. Expediten öppnade locket så att jag kunde lukta på teet, det doftade fruktigt och blommigt och jag nickade. Hur mycket? När hon fyllde den gröna blanka påsen med Söderblandning kände jag en hand på min axel. Den lille mannen som kommit in efter mig log vänligt och frågade om jag någonsin provat grönt te. Jag skakade på huvudet. Då ska du köpa

ett hekto Genmaicha, jag tror du kommer tycka om det. Det stod överst på hyllan,

längst inne i hörnet, expediten nådde nästan inte upp. Jag köpte ingen tekanna men däremot tesilen. Teet smakade verkligen grönt och lite nötigt, som att jag drack varmt torkat sommargräs. Så smakade friheten för mig just då. Det var länge sedan nu, men här om dagen gick jag in i tehandeln igen. Under många år drack jag inte te, bara kaffe, starkt och beskt oftast utan mjölk. Jag är fortfarande ingen konnässör men mitt liv är ännu fyllt av drömmar. Jag frågade efter ett grönt te med rispuffar i för att jag hade glömt namnet. Expediterna visste inte vilket det var. Det letade bland alla de gröna teerna, öppnade locken och tittade. Jag skämdes lite för besväret och tänkte att det nog inte längre fanns eller att jag hade drömt alltihop. I den sista burken, längst upp i hörnet, där stod det, frihetsteet.