Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det är nog dags

När jag tänker tillbaka på kvällarna vi låg bredvid varandra, så kommer jag ihåg att jag tänkte, varje gång vi låg där att jag förmodligen inte skulle kunna leva utan dig. Jag skulle förmodligen inte kunna andas om jag inte skulle få se dig, röra vid dig eller höra din röst. När jag tänker tillbaka så tänkte jag alltid så. Vilket är rätt sorgligt för när du sen drog, och då menar jag inte drog till ett annat kvarter så att vi fortfarande kunde gå förbi varandra och så jag fortfarande kunde krama dig om jag var ledsen. Jag menar inte till en annan stad en timme iväg så att vi fortfarande kunde ses en kväll och fasta i gamla vanor. Utan du drog verkligen, verkligen så långt bort som jag fasade hela tiden när vi låg där. Det värsta är nog att jag hade rätt, jag kunde inte andas. Men nu har det gått ett tag och jag tänker inte på dig så ofta men de känslorna av att inte kunna andas kom tillbaka idag och jag undrar vad du gör.. hur du mår? Var du verklig? För ibland känns det inte så, jag ska nog skriva till dig igen nu för att falla tillbaka i gamla vanor igen.. det är nog dags för det




Fri vers av Februaribarn.
Läst 166 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-12-09 23:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Februaribarn.