sju år: så lång tid tar det innan en vänskap fortsätter eller tar slut
sju år: du satte dig bredvid mig på en bänk i en skolkorridor
någonstans mellan shottar, ångestshopping, kaffe, cigaretter och middagar blev vi infekterade
hårda ord mot inte alls så hård hud, vass ton och uteblivna ögonkast
inga tryckande händer längre, kramar som är så långt ifrån sincere att det är löjligt
det är svårt att beskriva hur det känns att inte längre vara ett förstahandsval
har alltid varit din prio ett,
när du har sagt ”jag älskar dig mest” till din pojkvän har du sekunden därefter tittat på mig och blinkat
som om
kan inte röra mig i vissa rum utan att någon frågar var du är, vill inte röra mig i de rummen längre, allt är sprucket
någonstans började vi umgås på nåder, umgås fastän vi inte visste varför, umgås trots slag i magen
någonstans började jag dra mig undan, när sprickorna blev för stora och vårt forever mer kändes som ett yesterday
sju år: så lång tid tog det innan jag kände mig komplicerad i ditt sällskap
ändå rekord
alltid något
minns allt du har sagt med kyla i rösten, minns alla gånger du har tröstat
jag önskar att jag kunde ljuga och säga att allt kommer bli bra
jag önskar att det inte skulle göra ont
att sprickorna inte skulle synas så tydligt
vi skulle ju vara forever