Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
måste kanske vara mitt eget förstahandsval nu


vi lovade att vi var forever

sju år: så lång tid tar det innan en vänskap fortsätter eller tar slut
sju år: du satte dig bredvid mig på en bänk i en skolkorridor

någonstans mellan shottar, ångestshopping, kaffe, cigaretter och middagar blev vi infekterade
hårda ord mot inte alls så hård hud, vass ton och uteblivna ögonkast
inga tryckande händer längre, kramar som är så långt ifrån sincere att det är löjligt

det är svårt att beskriva hur det känns att inte längre vara ett förstahandsval
har alltid varit din prio ett,
när du har sagt ”jag älskar dig mest” till din pojkvän har du sekunden därefter tittat på mig och blinkat
som om

kan inte röra mig i vissa rum utan att någon frågar var du är, vill inte röra mig i de rummen längre, allt är sprucket

någonstans började vi umgås på nåder, umgås fastän vi inte visste varför, umgås trots slag i magen
någonstans började jag dra mig undan, när sprickorna blev för stora och vårt forever mer kändes som ett yesterday

sju år: så lång tid tog det innan jag kände mig komplicerad i ditt sällskap
ändå rekord
alltid något

minns allt du har sagt med kyla i rösten, minns alla gånger du har tröstat

jag önskar att jag kunde ljuga och säga att allt kommer bli bra
jag önskar att det inte skulle göra ont
att sprickorna inte skulle synas så tydligt

vi skulle ju vara forever




Fri vers (Fri form) av julia.s
Läst 411 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2016-12-11 19:58



Bookmark and Share


  artaug
Känner igen mig så vansinnigt mycket i din text. Berör verkligen, fint!
2016-12-11
  > Nästa text
< Föregående

julia.s
julia.s