Hon betraktade stjärnorna utanför, funderande medan hon tillagade kvällens måltid. Ibland blev hon så, tänkande, längtande efter det som fanns bortom horisonten. Men i ett vardagsliv ryms sällan sådana äventyr.

Och hade hon det inte rätt bra ändå? Hon levde i en miraklernas tid, när nya upptäckter, nya uppfinningar breddat världen så enormt. Här satt hon varm, mätt och frisk, och kunde bara föreställa sig hur hennes förfäder hade haft det i forna tider. Hur snabbt hade allt utvecklats, bara under hennes livstid… Hon tillhörde en generation som gått längre än någon tidigare, uppnått mer än någon annan. De vilade nu under främmande stjärnor, fjärran från var de hade fötts, och än mer fjärran från var deras föräldrar såg dagens ljus. Världen var under omvälvning, och vem kunde gissa vart det skulle leda?

Hon väcktes ur sin fundering när han ljudligt klampade in, tyngd av mat. Mat som nu skulle hålla mycket längre än vad tidigare generationer kunde lagrat mat, allt på grund av nya uppfinningar. Hon ropade på barnen som lekte utanför, och de kom snart rusande inför lockelsen av mat.

Snart samlades även de vuxna, alla nöjda med maten de kunde bidra med. Nöjda läten överlappade varandra, och endast den tilltagande kylan skapade distraktion. Men de slog bara skinn om sig och flyttade närmare elden, och fortsatte sedan att kalasa på bytet som de jagat ned. Han var mätt, tycktes det, och började genast gå igenom jaktvapnen. Vilken teknologi, vilka framsteg! Med dessa kunde byten av aldrig tidigare skådad storlek fällas med lätthet. Kunde hennes förfäder ha anat att de en dag skulle kunna kalasa på större fyrbenta djur? Han försökte reparera ett av dem vars noggrant slipade stenspets lossnat från träskaftet. Han hajade till, och gjorde ett läte, pekandes på vapnet. Några andra vuxna nickade och skrattade till. Ännu en dag, ännu en nyhet – med tiden hade allt fler ljud kommit att hittas på, kommit att representera något föremål eller någon handling. Vem vet, tänkte hon lyriskt, en dag kanske det skulle finnas ord för tusentals saker. Vem vet, kanske skulle hon rentav få ett ord för sig själv en dag. Vilken fantastisk tid att leva i!