om jag visste svaret
hade jag ställt rätt fråga

om jag visste frågan
hade jag gett dig rätt svar

men jag mumlar
en osammanhängande fråga
och flackar med blicken
mellan golvet
och ingenting
du ser på mig
med oförstående ögon

du ställer en främmande fråga
och jag ger dig ett svar
jag själv
inte förstår

det mesta gör jag
för att jag borde
sällan för att jag vill

det är lätt att tappa meningen
allt för svårt att klamra sig fast
omöjligt att behålla
något så abstrakt
ändå sträcker jag mig efter den
men jag når inte

jag når inte

om jag visste vad du frågade
hade jag gett dig rätt svar

om du förstod mitt svar
hade du ställt rätt fråga

sanningen är så skör
att varje gång vi snuddar vid den
går den sönder

och vi ställer samma fråga
om och om igen