I väntan på att ljuset ska försvinna, vill jag minnas att det var i tankarna jag födde dig, innan allt var och jag behövde bara låtsas, inget spelar någon roll, om du va jag hade du känt hur allt är lika med noll, men det känns som mer än att bara ha en kvar, den sista som jagar dig tills den är slut, sen jagar du den in och ut, det är dagen som blir natt som natten är nästa dag igen, att följa med är som att tiden aldrig tar slut, samma sak på samma plats, alltid i mitten fast runt och runt i cirklar som punkter utan mening, raderna fylls av saknaden som sedan töms av tomheten, det känns som att det är allt just nu, om jag visste bättre hade jag kunnat se hur eller vad det egentligen är, just nu känns det som allt och jag är ingenting, om jag kunde skulle jag låtsas att du aldrig fötts och jag var själv mina tankar och känslor, allt var på riktigt som en dröm varje dag som kunde ta slut och börja om..