Det kom sig som en stilla bris

Det där lugnet

Och drog sig igenom mellanrummen av alla atomer

Så blev det så som man inbillar sig att det ska vara

Kanske inte från grunden av allt

Men för stunden

Stunden som blev förmer

Lugnet innan det kommande

Det som kommer för att skruva

Så man har något att räta ut

Att uträtta

Så man inte råkar känna sig komplett och meningslös

En klapp på axeln tack