Det innerstaglöms bort. Det går SÅ snabbt, på en millisekund. Så tro nu , för all del inte det var viktigt, det som glömts bort, bara för att det försvann. Såå Snabbt?

Du är sjuk. Nehe, joho. Det har vi alla fått erfara. Jag har ältat min sjukdom, jag har ältat, och jag lever, till DÖDS DAGAR.
Men jag tror även på ett liv efter detta, vill jag betona, i mitt livs villfarelse.
Det är livet, som är villfarelsen, hur tiden hastar med en, på en schottis. Tiden som kryper fram, jag lär mig fortfarande, att gå. Drömmen är att springa. Är det att springa bort?