Jag såg dig framför mig.
Blond, leende,
med benen i kors.
Pennan fattad i mani,
försjunken i skrivandets värld.
Din existens var
inte självklar.
Ditt liv
en olyckshändelse.

Sanningen du uttryckte,
var inte sann.
Ingen olyckshändelse,
du borde inte ha dött då,
inte ha dött för egen hand senare heller.
Ännu i liv.
Skrivande poesi.