Julens öden
Jag ser staden glittra
vid midvinterns tid
spår av människoöden
kring julkvällens frid
En snögubbe vinkar
när snön faller ner
i fönstret vid torget
en ljusstake jag ser
Vid gågatans trängsel
står uteliggarens gäng
de sjunger julens sånger
och väntar sig en peng
En man springer snabbt
med julens sista gran
julstjärnor blinkar
kring gatorna i stan
En flicka säljer kärlek
i en sliten trappuppgång
ångest och förtvivlan
till en ton av julens sång
En kvinna köper klappar
trippar hemåt på tå
på spisen kokar gröten
där i hemmets ljuva vrå
I en fastighet på söder
firar pundargänget jul
drar en sil i månens sken
där på golvet i ett skjul
I ett borgarhem på norr
firas jul i kvällens ro
barnen väntar på tomten
med spänning kan man tro
På bänken fylld av snö
står glöggflaskan tömd
den som där har sovit
är nu borta och glömd
Vid braskaminens värme
syns kärleksglöden stor
i barnens ystra dans
bärs julglädje så stor
Under gatlyktans sken
står någon och fryser
är sparkad och slagen
så att själslivet ryser
I huset bredvid kyrkan
där mår ingen illa
änglakören klingar
och ljusen brinner stilla
Det smällde i gränden
ett julens fyrverkeri
en man på gatan blöder
vållar stort bryderi
På granens gröna grenar
smällkaramell och stjärna
ett bord med julens skinka
vi spisar mer än gärna
Julen är en glädjens tid
för gammal och ung
dock är det många själar
som finner julen tung
Jag går i julens fotspår
vid midvinterns tid
där människoöden gått
kring julkvällens frid
(Copyright © ULJO)