Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För den som vet hur det är att behöva gå vidare, behöva glömma någon. Samtidigt som livet ska fortsätta framåt.


Att glömma dig



Det går inte att förklara hur det känns att falla
samtidigt som jag står still
för det finns fortfarande en massa måsten
som måste göras
jag faller mot marken i samma stund som jag låtsas bry mig
någon säger något viktigt
jag säger viktiga saker tillbaka
gör viktiga saker
men dör inombords
jag bär runt på en död kropp inne i den kropp som sakta rör sig framåt
jag andas trots allt, det immar på glaset som jag trycker näsan mot
jag andas med stål i bröstet
innan fanns inte en tanke på vad ett andetag är värt
nu
är varje andetag en seger

Ett steg framåt, hundra steg bakåt
det känns som en evighet men ändå har jag knappt börjat
tiden brukade vara dyrbar
men nu
är den en blöt, tung filt över hela min kropp
på natten, på dagen
låter jag tiden förgås
jag lämnar den i en främlings famn
jag sover bort den i en okänd säng

Någonstans
finns ett ljus
jag ser mig själv i horisonten
jag vinkar och ler mot den gråa själ som stirrar mot framtiden
för i stunden jag andas
finns måsten att utföra och saker att säga
möten att gå på
människor att le inför
men snart
är jag vid horisonten
snart
har jag glömt dig




Fri vers av AnnaMy
Läst 256 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-12-20 12:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

AnnaMy
AnnaMy