Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag lägger ut små aptitretare från min bok "eroteo och Ömhetens son". Mer info om boken finns under "utgivet".


eroteo och Ömhetens son (5)

Religionskriget har en tydlig höjdpunkt i det gudarnas fältslag som profeten Elia initierar. Bakgrunden är att kung Achavs starka drottning Isebel försökte utrota Jahvés profeter och bara Elia var kvar. Det var torka och hungersnöd i landet. Profeten Elia utmanar kung Achav att samla folket på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra, ”alla dessa som får sitt underhåll av Isebel". Sedan är det duell gud mot gud som gäller, man mot man, så till den grad att inte ens Asheran längre nämns. Det är Jahvé mot Baal i värsta cowboytappning.

Detta sätt att negligera det kvinnliga genom att inte ens nämna Ashera kan vara en kompletterande strategi till den våldsamma variant, som senare bryter ut i de brutala morden på Isebel och hennes dotter Atalja.

Elia träder fram inför folket: ”Vilket ben ska ni stå på, Jahvé eller Baal?” Folket tiger. Elia ber om två ungtjurar och låter sina motståndare välja den ena. De får stycka den och lägga den på veden, men de får inte tända eld. Den andra tjuren gör han själv i ordning och lägger på veden. Duellens regler är enkla. Den som svarar med eld, han är Gud.

Baalsprofeterna kan börja och de åkallar Baal oavbrutet från morgon ända till middagstid. De hoppar kring altaret och ropar. "Ropa högre!", hånar Elia där han står ensam mot horder av profeter. "Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta”, fortsätter Elia, ”han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!" De ropar ännu högre och sargar sig med knivar så att blod flyter, men ingenting händer.

Elia bygger Herrens altare med tolv stenar, lika många som Israels stammar. Runt omkring altaret gräver han ett djupt och brett dike. Han staplar veden, styckar tjuren och lägger den ovanpå. "Fyll fyra krukor med vatten och häll över offret och över veden.", befaller han. Detta upprepas flera gånger, så vattnet rinner ner runt om altaret och fyller diket.

Nu är stunden inne då profeten Elia träder fram. Han ber till Abrahams, Isaks och Israels Gud: ”Låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel.” Då slår Jahvés eld ner och förtär offret och veden, stenarna och jorden och slickar upp vattnet i diket. Folket faller ner på sina ansikten och ropar: "Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud." I detta skräckslagna tillstånd grips Baals profeter och mördas. Segern belönas med ett skyfall av fruktbart regn från himlen, så hungersnöden kan avvärjas. Duellen handlar inte bara om vem som är Gud utan också och kanske främst om vem som äger fruktbarheten.

Så kommer akt två. Då är det den onda kvinnliga principen som tar scenen. Isebel svär att låta Elia möta samma öde som baalsprofeterna. Märkligt nog nämns fortfarande inte Asheras profeter, så vi vet inte var i dramat de befinner sig. Elia flyr bort och önskar sig döden.

Dramats självklara upplösning i andra akten är liksom i första akten skändande mord. Isebel dödas med största möjliga kränkning efter att hon har sminkat och smyckat sig. Hon kastas ner från ett fönster så blodet stänker på vägg och på hästar. Hästarna trampar på henne och hundarna äter hennes kött. Endast skalle och händer återstår.

Atalja, som troligen var Isebels dotter, hade också anmärkningsvärt stort inflytande. Hon var den enda kvinna som regerade den hebreiska nationen och gjorde så i sex år. Men hon fick också en desto nesligare död. Hon förråddes och hennes efterföljare höggs ner. Hon greps och mördades i kungapalatset.




Prosa av Petter Wingren
Läst 428 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-12-22 07:09



Bookmark and Share


  Anoo Niskanen VIP
Intressant!
2016-12-22
  > Nästa text
< Föregående

Petter Wingren
Petter Wingren