Prästen i kyrkan ser förbryllad ut, därför att han saknar
en av sina lärjungar.
>>Varför är inte du i skolan idag?>>
>>Jag skrev en liten dikt om en orkidée.>>
Nu blev prästen trots sin oro lite nyfiken också.
>>Jaså, vad handlar dikten om?>>
>>Hur orkidén ser ut. Jag beskriver den bara
och berättar att det är viktigt att vattna den och
att man inte får flytta på den för då kan den vissna.
...sedan jämför jag den med mig själv...att orkidén inte
är som jag för jag tycker om att flytta på mig.>>
>>Kan man få läsa den då?>>
>>Na, kanske...om jag kommer ihåg att ta den med mig.>>
>>Du, dig skulle man ta lite i örat...du vet väl att man måste
välja det viktigaste först, säg efter mig p r i o r i t e r a.
Tyckte du inte att julavslutningen med dina vänner skulle
få vara viktigare?>>
>>Nej, vännerna träffar jag så ofta ändå. På julavslutningen
lär man sig inget. Man ska inte bara träffa kompisar...inte
bara vara social.>>
>>Gemenskap är viktigt, serrö.>>
Sedan skrattar prästen gott och undrar om hon verkligen
har författat den där dikten om orkidén eller om hon bara
hittar på ett svepskäl för att slippa höra på prästens gudstjänst
om Markusevangeliet.
>>Det där evangeliet har jag nog glömt vad det handlar om.
Men jag kommer ihåg Moseböckerna, Höga Visan, Psaltaren,
Esthers bok, när Esther skulle berätta för kungen om krig,
om alla folkslag, var det fariséerna och judarna samt
Lukasevangliet och om Kristi uppståndelse, hans flygarfärd.>>
>>Där ser du, visst lär man sig något på julavslutningen.>>
Flickan Linn sticker iväg till sina vänner och de sitter en
stund och fikar bullar och dricker saft samt leker i ring.
Plötsligt började Linn se lite bekymrad ut att pannan veckades
av flit på tankar på gårdagen och hennes första kärlek, bävern,
när de satt i ring och konverserade lekfullt om allt möjligt.
Det var då hon tänkte på sin första puss, att de gömde sig i
trädgårdsgläntans koja och lade sig ner för att leka mamma,
pappa och barn. Var barn kommer ut visste de ur moderns sköte
och det blir mycket blod men också hur man gör,
vad som händer första gången, då barn ser allt som det är
och är bra på att snappa upp och lära sig för att beskriva
omvärlden och händelserna i den. Men de var väl för små
för utsvävningar. Fantisera kunde de väl få göra.
Så tyckte i alla fall Linn.
Någon främmande vuxen, som hade iakttagit dem, säkert
prästen, vem annars spionerar på små barn. Han tyckte
det var helt okej att vara elak och skrämmas nästintill
tortyraktigt mot barnens rättigheter. Antagligen
att de var för små för sånt...Men allt var så oskyldigt.
De hade skolan att tänka på och allt var på lek och skoj, när
de inte ens rörde varandra. Så blev det på det sättet att Johan
bands fast i kyrkans kyrkklocka med ett tjockt rep som
snurrades runt midja och händer och fäste runt stolppelarna.
Medan det ringde bjällror i hans små öron, men det fanns ingen
anledning att känna skam. De hade inte gjort någonting.
Därför skulle egentligen ingen heller behöva vara elak.
Sedan flyttade Johan till Norrland. Linn fick ta lite stryk
av kvartersgardet utan att hon egentligen hade gjort något.
De hade bara berättat sagor och skrattat.