EN GLIMT AV LJUS

 

På en ö av ensamhet

satt han bland julaftons röster

 

ältade oförrätter

i hjärnans labyrinter

 

tänkte svarta tankar

om livet som gick

 

utan att säga något

 

någon knackade

på hans hårda skal

 

Farfar, var är du?

Var med oss

 

och en ljusglimt tändes

i själens mörker

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 723 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2016-12-26 18:32

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Underbar! <3 2017-01-01

Birgersdotter Väldigt fint och medmänskligt skrivet-från mörker till ljus! 2017-01-01

ULJO Fint skrivet och förmedlat 2016-12-29

Dan Myrbeck Finstämd reflektion 2016-12-28

Lars Hedlin Mycket bra 2016-12-28

Valter Örn Där ser man hur viktigt det är att det finns yngre som förlöser äldre som kanske fastnat i gamla oförrätter och andra tråkigheter och krämpor. Det är en viktig mission ! 2016-12-27

ResenärGenomLivet Skön känsla du beskriver här, när ljuset tänds i mörkret... 2016-12-27

Fem hjärtan Så ömt och varmt skaldat.. "en ljusglimt tändes".. Så underbart! 2016-12-27

ej medlem längre så vacker och humanistisk denna dikt att den måste bokas per bokmärke.. komprimerad, inte ett ord för mycket, och det stämmer verkligen! tar man bort något eller lägger till så raseras denna fint polerade byggnad, det är ju så det ofta känns när/om en text är riktigt, riktigt bra. "någon knackade på hans hårda skal Farfar, var är du? Var med oss och en ljusglimt tändes i själens mörker" mycket beundransvärt stycke poesi! tack. 2016-12-27

ej medlem längre En berörande och varm text. 2016-12-27

Marianne Räf En sorglig men vacker saga, som slutar med hopp om nått bättre.. Fint ! 2016-12-26

Marita Ohlquist Berörande text om en ovärderlig ljusglimt! 2016-12-26