Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Käppar i hjulet

Stolta tjejer. Louise höll sig i periferin. Plirade
med sina kloka ögon. Undrade kort om hon inte
skulle trivas bättre i en annan stad. Människor med
annan humor och hyfs än burleska svador.
Om hon skulle försöka sig på att skriva poesi.
Klyva tiden mellan då och du, om hon inte hade glömt
allt det som hon inte hade varit med om, men förtjänat,
och om hon inte istället skulle vilja minnas allt det hon
hade varit välförtjänt av, men försummats och därför
försummat. Hon var så sammansatt ändå och är det.
Vad hon ville var att fly för sin överlevnad, inte drivas
till självmord, nej, göra sig illa skulle hon aldrig göra.
Varje dag anstränger hon sig själv för att vårda sitt liv.
Läser, motionerar i lugn takt 5-10 km, trött efteråt förstås,
så äter hon näringsrik mat, proteiner, förvällda grönsaker,
pasta. Språkar med vänliga människor.
Insikter, om det var träden, de hängande björkarna som
hade visat henne vägen mot rovdjuren. Hundarna.
Var de nu befann sig och hade fått för sig att göra.
Det finns sådana som tar lagen i egna händer.
>>Lägg dig inte i.>> Ett föremål gnistrar till på
bakrutan. Där sitter något runt fäst i vindrutetorkarna.
En inborrad pinne genom kastanjekroppen.
Ett olaga hot, ett mordhot eller bara en lek?
Lägga sig i, dock inte ingripa i ett offers liv, måste
man ibland om man märker att någon råkar illa ut
i vårt samhälle, så gör Louise. Hon larmar polisen
om en uppgörelse utanför hennes fönster. Likaså
larmar hon om smuggling i strömmen utanför
Vrångö. En man välklädd i lediga kläder och ett
huvud med vitt hår sticker upp mellan klipporna.
Han drar hejvilt i hundkopplet när den vita pudeln
skäller gällt på klipporna invid strandkanten.
En svart sopsäck slängs i vattnet och följer med
den snabba strömmen. Två män korta i rocken
och klädda i svarta kläder, svarta jeans,
står bakom ratten i en svart gummibåt utan
någon namnmarkering. Männen plockar upp säcken.
Sedan försvinner sällskapet norröver i sundet mot
hamnen, Dals-Ed och sedan till Norge. Lik dumpas
i havet och upptäcks på havets botten, om de
dumpade kropparna är preparerade med järnskrot
runt vristerna flyter liken inte upp i första taget till
havsytan utan stannar tills de ruttnar.
En liknande gummibåt såg hon på E6:an vid utfarten
till Landvetter. Om smuggelgods transporteras
från öststaterna via motorvägen, öarna och fjorden.
Strömmen är stark och varor transporteras snabbt.
Det vet polisen vid roteln.
Vad hände sedan med Louise?
Eller hade hon råkat illa ut redan tidigare?
En katt och råtta lek upphör aldrig för en kuf så länge
kufen inte avslöjas eller förrän kufen har drivit igenom
sin vilja. Hur felaktig viljan än kan tyckas vara för en
person med ursprungligen fyror och femmor i alla ämnen,
och som har ett vasst omdöme, men är tystlåten tills
hon vet hur det gått till där graven inte står still utan
där korpen sitter och sjunger om vildsvinet och
flickans väldiga otur. När skorna stod bredvid där
på gräsklinten, där flickan en gång hade suttit och
druckit kaffe. Ingen förstod vart kroppen hade tagit
vägen och varför hon plötsligt hade försvunnit.

Brott kan man förvänta sig ha en aning om.
Det lär inte räcka utan kräver tyngre fakta än
evidenser, som kan leda fram till en upplösning
genom bevisanskaffning.
Hur var det nu det förhöll sig för Louise tidigare?
En luciakväll. 1985 var hon på bio. Såg "Purple rain"
med Prince i huvudrollen. Före biobesöket hade hon
bakat en sockerkaka, som de skulle fika efter filmen,
som inte föll henne direkt i smaken. Kanske på grund
av Prince framtoning som en sjavig överromantisk
karaktär. Till nyår upplevde hon sin första riktiga
närhet till en man, men den närheten tyckte hon inte
riktigt om. Han hade får bråttom och var allt annat
än varsam. Vildsvinet måste komma till skott
utan att något allvarligt hände. Sedan den själlösa
tomgången med ett tomt stångande mot henne
som person. Skulle han, detta vildsvin, kunna ha
något med Louise frånfälle från det här livet att göra?








Prosa av frun
Läst 29 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-12-25 22:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

frun