En pärla följer sakta din kontur

ner mot halsen

Håret klibbar fast därvid

och stoppar resans gång

Du andas tungt och varmt

och lugnet det brer ut sig

Just nu finns inget alls

Bara tunga andetag 

Din kropp blir mjuk och slapp bredvid mig

Men du håller i mig hårt 

I tystnaden talar du till mig

Jag svarar Jag också

Du vrider lätt på huvudet

och fångar mig med blicken

Så stark och vek på samma gång

då skymning går mot natten

Läpparna så mjuka

Bjuder upp till en vild dans

Där mina dofter dröjer kvar

Då jag var bara hans

Natten tar oss snart

och brer ut sitt mjuka täcke

Över våra nakna kroppar

Trygga i vår sårbarhet

Sammanlänkade av kärlek

vill ingen ge sig av

Som i smärtans djupa hav

av njutning viker undan

Möts vi

Du och Jag