Aldrig har livet varit
lika underbart som när jag fri
och lycklig i min ungdoms dagar
vandrade med spö och håv
längs tjärnens gungande tuvland
i mångmilaskogarnas djup.
Aldrig har tiden känts
användas mer meningsfullt.
Aldrig har livsandarna vaknat
mer än när flötet vandrade
iväg till tonerna av tystnaden.
Aldrig har livet känts rikare
än då i den stora ensamheten.
Aldrig har sorger känts
vackrare och aldrig har
livet känts friskare och enklare,
och mer fyllt av äventyr
och upptäckarlust och mystik
än då i skogstjärnarnas land.
Aldrig har någonting
känts större.