”skulle du bli ledsen om jag dog?”
”ja”
”på riktigt?”
”ja, men kanske mest för att alla andra skulle bli det”
”va?”
”jag menar jag skulle förmodligen, högst troligt sakna dig emellanåt, men utöver det så skulle det inte hända så mycket. Jag menar jag skulle inte gå i bitar, livet som man säger skulle gå vidare. Och jag tror i slutändan att det skulle inte påverka mig så mycket alls”
”du är en jävla skithög de vet du va”
”jo det vet jag”
”du är ett ruttet jävla as”
”jag vet, men jag är bara ärlig”
”asså”
”japp”
”ska jag vara ärlig”
”gärna det”
”du är den mest frånvarande personen jag känner”
”jo, jag kan se det”
”de är precis som om du bara är ett spöke”
”ja”
”ett dåligt sådant. Och du suger i sängen”
”jag vet, vårat sex är verkligen inte bra”
”och din kuk, jag menar visa säger att storleken inte har någon betydelse, men jag… det finns ju liksom gränser, and your not it”
”jag vet. Att ha sex med dig är som att röra om i en bunke”
”Va? Så min fitta är inte skön?”
”nej inte för mig”
”VA?”
”den är säkert skön för många, men inte för mig pga av min penis stolek bland annat”
”bland annat?”
”ja, de är de faktum att jag inte är fysiskt attraherad av dig också”
”va?”
”är jag inte vacker?”
”de sa jag inte”
”nä bara att jag inte attraherar dig”
”precis”
”vilket är värre”
”nja, de tycker jag inte… man kan vara attraherad av någon man inte tycker är vacker, men man kan aldrig tycka någon som inte är vacker att den inte är vacker”
”argh, du är ju fan omöjlig!”
”å jag vet”
hon vände på klacken och rusade iväg, och bort ifrån mitt liv, och jag kände mig som en stor skithög… men samtidigt så va de skönt att de va sagt, att de va gjort, ingenting mera låtsas. Allt de va gjort. Och aldrig igen.