Ett människoliv far snabbt sin kos
men det kan vara långt medan det pågår,
och fullt av ångest och leda
då ens väg smalnat av och blivit rak,
och då avståndet ökat till sin bäste vän.
Man ser andra som har
sånt man inte har och kanske
aldrig kommer att få.
Och man tänker, vill jag ens ha det?
Medan man undrar om det var
värt sitt pris att följa sin väg.
Men sånt undrar alla ibland.
Man får ha tålamod med sig själv,
aldrig ångra sin väg och njuta
av de frukter man skördar,
och inte med tiden ta dom för givet.
Livet tar slut så snabbt ändå.