Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Desintegration

 

Ingenting

är svårt

när jag blundar

hårt.

 

Jag står inte

på den här scenen,

för jag är inte längre här.

De härdsmälta skelettbenen,

kroppens slamsade flugor

bär.

 

Ett brusande moln

i flykt

far

ifrån

era ekande berg.

På världens scen

finns jag inte kvar.

Jag surrar bortom,

jag regnar märg.

 

Uppe i träden

tjuter snattrarna.

De missar ljuset - får ej konturer.

Jag gömmer mig

under grenarna.

Nu

är jag en

av mörkrets figurer.

 

Desintegration kan bedöva

verkligheten mig beröva och känseln söva.

 




Bunden vers (Rim) av K.S. Sollenhag VIP
Läst 119 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-01-02 16:27



Bookmark and Share


  aol VIP
Som en utanförkänsla i en dröm ser jaget som en splitterbomb vem är jag var är verkligheten finna självet i virrvarret, bravo,
2017-01-20

    ej medlem längre
den här är texten har tänder, nästan lite Baudelaire över raderna, vissa av dem. ordvalet varierat, dessutom är poemet på rim vilket alltid ställer till det, men jag tycker ändå det lyckats riktigt hyggligt..

"Jag står inte på den här scenen,
för jag är inte längre här.
De härdsmälta skelettbenen,
kroppens slamsade flugor bär."

är diktens allra finaste strof tycker jag i stark konkurrens med den efterföljande versen. det här lovar mer som det brukar heta, absolut! tack.
2017-01-05

  RitaBrunner VIP
Kraftfull text!
Googlade på rubriken och fick upp en del musikaliska termer. Din text förmedlar ett chimär av utanförskap med bibehållen närvaro. Som om både publik och magiker står på samma scen omgivna av rökridåer.
2017-01-02
  > Nästa text
< Föregående

K.S. Sollenhag
K.S. Sollenhag VIP