Skriver mina bilder i en baklängesexpedition
på jakt efter fler facetter till sanningen

Vems är sanningen?
Vem vet hur det verkligen var?

Att skriva historien
att skriva om den
igen och igen
att se dem som var och försöka förstå

De gick före och gjorde sitt bästa
i det som var

Vad var det som drev dem?

Nyfiket skriver jag mina bilder
fotograferar med ord

Olika strategier genom livet
att tänka bort dem är ett
fast forward ett annat
kan fungera
om en är lagd åt det hållet
inte jag
dyker ner under ytan
håller andan
med en dåres envishet
sorterar
dekonstruerar
minnena som lever i mitt huvud
dubbelhet
parallella universum
i minnenas källare

Skriver mina bilder
dekonstruerar med ord
vill stänga ute en del
men det låter sig inte göras

Drömmar från förr
lockar och förför
vill dechiffrera det som sas mellan raderna
det som tystades ner
det som skrämmer

Jag försöker närma mig
utan skygglappar
vill spegla nyanserna
också det otyglade och vackra
omsorgerna som gav liv
men mörka skuggor
väller åter upp
låter sig inte tyglas
provar olika vägar
men de biter sig fast
lever kvar där i skymningslandet

Orden smakar damm
växer i munnen
fastnar där
kväver mig

det är så lätt att hamna snett
att råka trampa på ömtålig tå
det är så svårt att förstå

jag blir inte fri

Försöker på nytt
att glänta på dörren
till källaren

utmanar spökena som inte skulle finnas
skyr dagsljuset
men lever envist vidare
i kroppen min

Att dekonstruera
för att förstå
en baklänges resa som kräver rebellgener och
fast internt ledarskap
står stadigt och pekar med hela handen
delete
men det blöder fortfarande.

© Maria Marängsviss, 10 juli 2016