Pinnsmala anklar i beige lite korviga nylonstrumpor
skymtar under det småblommiga förklädet

ivriga steg skyndar uppför trappan

förväntansfullt glitter
i annars allvarsamma ögon

hon iakttar oss
där vi gnuggar sömnen ur ögonen

varma och rufsiga
nyvakna i morgonljuset som letar sig in
genom glipan mellan rullgardin och fönsterbräda

i händerna balanserar hon en
fullastad frukostbricka

ljuvliga dofter
hembakat rågbröd
nybryggt kaffe

varje smörgås
i sig ett
litet konstverk

salladsblad i botten
skivat ägg, sillbitar, köttbullehalvor, ostskivor som små rullar, prickig korv, kalvsylta, leverpastej, tunna skivor av gurka, pyttesmå klyftor av tomat
på toppen en dillvippa, gräslöksstjälk eller krusig persiljekvist

iskall mjölk
i små dricksglas med slipade facetter
kaffet i
skira rödvita koppar i tunt kinesiskt porslin

Och vi äter också med ögonen

så fyllt av kärlek
fast vi barn ser inte det stora
då

Så många mödrars sätt att säga orden som inte kommer över deras läppar

Jag älskar dig så det gör ont min lilla unge.

---

Hon visste inte

ändå vill jag vara där
nära henne
i det trivsamma
varma köket

skorporna som hon förvarar i en plåtburk i skafferiet
den hemlagade vinbärssaften
söt
lite för stark

doften av såpa och stålull
mot den blankputsade rostfria diskhon
drömmarna som fastnade i gommen

trygghet
kontroll
perfektionism

Arvet
lojalitet
luther

avbetalning
på skulden

Fri blir hon aldrig
men små stunder av lycka

eller kanske när hon sätter sig ner och blickar tillbaka
när hon skriver ner orden

som alltid velat ut
fäster dem på papper
utan självcensur

för oss som kommer efter

att vi kanske ska se
förstå

strax före
återföreningen
i molnköket

Det är också i köket allt avgörs
hundra år senare

jag öppnar kranen
tårarna droppar ned på pappret
när vi läser.

© Maria Marängsviss, april 2016