Jag stänger dörren
lämnar ovissheten

månader av rädsla
nätter av ångest

kände plötsligt hopp
tillvaron ljusnar

men mitt inre är märkt
så även mitt yttre

saknaden av att vara hel
känns konstigt ibland

men vad gör det igentligen
ett litet skönhetsfel

jag är så tacksam o ödmjuk
för jag har fått en andra chans

så nu lever jag livet fullt ut
o gissa om jag njuter.