FAST JAG LEVDE

 

Om du skulle dö

före mig

 

finge jag gå i sorgdräkt

ångra osagt och ogjort

 

skriva mina minnen

i tankars gömda dagbok

 

aldrig mer höra din röst

älska mig med ord

 

aldrig mer se din längtan

blomma i begär till mig

 

aldrig mer njuta av

dina händers läkedom

 

aldrig mer skratta åt

våra galna tokerier

 

jag skulle dö fast jag levde

 

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 279 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2017-01-18 17:59

Skriv ut
Spara som PDF

S~A ••• Damn! 2017-11-18

Lars Hedlin texten berör inom 2017-01-29

Peter G En oerhört stark och fin kärleksdikt, glasklar i framförandet! 2017-01-26

ResenärGenomLivet Det här vill man helst inte tänka på...så berörande... 2017-01-22

ej medlem längre finns mycket av livets doft i dikten, och tankar och feelingar som med åren växer sig allt starkare i människobröstet: skämt och allvar, livet och döden; detta handlar denna varmt kärleksfulla och aningen vemodiga lyrik om... applåd såklart! tack. 2017-01-19

ej medlem längre Så fint och så gripande. Jag känner igen mina egna känslor i dina ord. 2017-01-19

Rise Little One Äkta kärlek är sårbar... 2017-01-19

Magica Stark dikt. 2017-01-19

Valter Örn Dikten uttrycker en innerlig kärlek till en partner. 2017-01-18

ULJO Starka ord på pappret 2017-01-18

Marianne Räf Hade ofta sådana tankar, medans min man ännu var i livet. Nä, det är ej lätt! 2017-01-18

Dan Myrbeck Starkt och bra skildrat. 2017-01-18

Marita Ohlquist "jag skulle dö fast jag levde" Stark avslutning på en bra text! Där kärleken är! 2017-01-18

ej medlem längre Orden hugger tag.... 2017-01-18