Jag ville skriva en text om din hand, din hand som värmdes av min. Din hand... Din för mig okända hand, en hand som en gång måste varit så stark - din hand i min. Du kramade min och jag kramade din, vi visste båda vad som skulle ske. En kraftansträngning och så la du din andra hand över min, ett tack... Solens strålar letade sig in mellan persiennerna. Du fanns kvar. Jag höll din hand så innerligt i min, din för mig okända hand. Vi fanns där, du och jag...

Så blev din hand slutligen stilla, bara mina kramningar var kvar. Jag fanns där, du skulle vidare. Andetag. Du och jag... Du och jag och våra för varandras okända händer. Ett stöd. En närvaro. Ett möte. Ett möte mellan dig och mig genom våra händer. Våra andetag, allt längre mellan dina. Jag ville hålla mig lugn, tagen av stundens allvar. Ibland var vi båda rädda, men kärlek, det var vad vi tänkte på! Fina tankar. Glada tankar. Varma tankar. Solen...

Du och jag... Mötet mellan våra händer sa mer än vi kunde få fram i ord. Jag ville skriva en text om din hand, din för min okända hand. Din en gång så starka hand, vad den varit med om har jag inte en aning. Jag bara vet att jag fick hålla din hand och din hand ska jag alltid minnas - därför ville jag skriva en text om din hand!

Fridens liljor,
Fanny Gustafson
www.poetissan.se