Dom betedde sig båda två...
som idioter.
Den som själv redan puffar
och nu bjussar på ännu en cigg.
Till den person... som redan har slutat.
(Med tjäran)
Och fastän tobaksfria donnan
ständigt lite tvekar.
säger "njaej... men ändå. tack."
med en så obegriplig iver...
och den allra sköraste skönaste tvekan
som ännu dånar i själen.

Så sitter hon snart där
på balkongen
och in under fläkten
och kedjeröker
snart flera nävar
rad på rad
gång på gång
och på en gång.

Dom beter sig nu båda som idioter.
den som inte ville
fastän ändå. fastän kanske kanske nästan
nästan ville. ändå ville
hon som ville. den som ville
att hon skulle vilja.
hon som ville. att hon inte skulle.
Just så lite ...
bara en liten kyss.
någon kort stund.. eller ett finger
uppå ett moln
en liten tobakspuss(t)
för att knuffa hela denna stora viljan.

själva poängen.. var nu inte själva ciggen.
den verkliga gåtan...
i detta ständiga pussel
var ju bara. just det...
den där mänskliga viljan.

även om dom nu båda
betedde sig mera om som dårar
när dom gjorde allting tvärtom
än vad dom just har lovat

i (mot)vilja med och mot den andra
bara för att försöka försaka och behaga
varandra om vartannat
och det tredje
med den andra.
springer om varandras rykiga svansar.
men kommer aldrig riktigt fram.
till just vad dom vill.

heroin. shoppingtur.
fyllerunda.
sedelpressen.
penningtrubbel.
spel och dobbleri.

matberg för den redan mera feta...
och helgfrosseri
åt alla så präkliga på sina dieter.

vad det än var.
så många märkliga saker
överallt här i världen.
livssituationer.
tragiska magiska människoöden.
drömmar.... begär.
luster lister och laster.
ja... så många märkliga verkliga saker.
(överallt här i världen)

men det bara handlande om viljan.