Det är just precis... det där som dom alltid (fast ändå aldrig) sagt
Det är ju precis vad som dom alltid har sagt
det är just vad dom (aldrig ens) har sagt
Ja. Det är just exakt vad dom (inte) har sagt
Ja. Det är ju vad dom alltid (men nästan ändå ald
Vad dom alltid har sagt
handikapplatsen.
näst sista platsen.
den som inte fick plats.
den som kom näst sist i allt.
den som inte fick en partner
på gympan
och i det gemensamma skolarbetet.
alltid ett lite udda antal elever.
men den udda
var nästan alltid jag.
den som inte kunde räknas
(med...till...ifrån)
eller redan hade glömts bort.
kunde aldrig passa helt in
i deras så perfekta
kvadrater och linjer.
Schemat: så fulländat med sina fyra hörn.
allting spikat in.
en så perfekt liten karta
(av ingenting alls)
av livet och världen
att jag bara gråter.
allting så står där
så omöjligt fyrkantigt
så olösbart och oläsbart
som något pussel
med bara för få eller för många bitar
en gammal bok med halvrivna sidor
och jag inför raden:
mera ett slingrande finger
som alltid rör sig runt
dom med sina
så perfekta platoniska figurer
geometrier
och matematiska positioner
det som alltid stänger något
någon annan helt utanför
den om inte fick till ett jämnt tal
i sina steg
udda antal. inget helt-tal.
alltid något skev
för all denna inspikade perfektionen
av nästan inget alls
inser att livets egen sanning
aldrig är helt riktigt rät(t)
~~fraktaler euklediska snedsprång och fibbonacci~~
men vad hjäper det
för vi lever ju i fantakstik och storartad maskin
(samhällsperfektioner med milloner av experter)
allting som lever
måste ju passa dit in
för att få ens en chans
att kunna passa in i maskinen
för att ens få en chans eller plats
ibland alla dom andra
det är ju vad dom har sagt.
du måste sluta leva..
för att nån gång
kunna börja leva
det är ju vad dom har sagt
du måste nöja dig
med att bara överleva
här i denna så FANTASTISKA och brutala lilla värld
det är just vad dom har sagt
åt dig och mig
på gympan
och i skolarbetet
med sitt så jämna heltal
av elever
och i det förskräcklgia storslagna schemat
med sina sönderhuggna timmar
oslagna hjärtslag
allt det som inte riktigt kunde passa in
i deras gåtfulla mönster
och matematiska avhuggningmaskiner
och därför nog ändå inte ens fanns
ja det är just vad dom har sagt
åt dig och mig
med exakt allting
som dom inte någon gång har sagt
åt dig och mig
på gympan och i skolarbetet
med sitt så stolta antal elever
ja det är just vad dom har sagt
åt dig och mig