Tårkanalerna fulla av smärta

Längtar svalkande regn

Men ögonen förblir torra

En öken av känslor i hjärtat 

Skriker efter närhet och värme 

Men utsidan lika frostig och kall

Som januarinatten utanför fönstret 

Vågar inte be om tröst i mörkret

En trasig själ vilse 

I sin egen känslostormande öken

Omringad av osäkerhetens portar

Inlåst bakom värdelösetens grepp