det är nog minst
två (tre) universum emellan
oss två

att försöka signalera med stjärnljus
och skuggor i mörker

bara beröra en aning
någon liten... så jättelik
hemlig liten sfär

ibland miljarder andra
likadana
tankar världar planeter
armar
och famnar
signaltorn
och livsord

nödsignaler
som sträcker sig ut
mot evighetens början
och dess (eviga) slut

hur ska vi någonsin
ens kunna greppa
våra ord och signaler

hur kan vi nånsin
leda ett enda samtal

mitt ibland
miljoner andra
så brusiga tankar
biljarder signaler

som bankar
(och skakar)
på våran egen
så stora och lilla
planet

hur ska vi bara
ens kunna prata
eller svara tillbaka

när vi inte ens vet
vems dom orden
riktigt var

vilket språk
eller själsliga sång
som dom flämtade med

eller ens vart
dom nu är på väg...