det stod en vilsen man framför mig den natten
som om i bön betonade han vikten av att finna sig i sig
så som jag lever mitt liv sade han
är inte bara ogudaktigt men en skam även

men det finns ingen stolthet i de här skratten
och någon gud har heller aldrig knackat på min dörr
att skilja på sak och person är inget som jag kan
inom mig finns många än som drar i mig om vartannat

det är lättjan som dansar i mina rastlösa ben
ingenting har hittills kunnat släcka törsten efter mer
till och med champagnen saknar smak sade jag
om den inte porlar fritt från unga bröst men knappt ens då

så hjärtat har väl stelnat genom åren
individerna omkring mig är ingenting jag ser
laddar batterierna på vännernas bekostnad
lyssnar knappt till annans än min egen röst

inte heller bosatt någonstans längre, en medborgare i världen
talar fem språk utan någonting att tillägga
om man finner sig själv måste man finna sig i den man är
och jag är aldrig nöjd med någonting