hon sade att jag måste finna mig själv
innan hon frågade om vägen hem
och hennes ord studsade som småsten mot en husvägg
den bur i vilken många flyger fritt har jag länge känt igen

jag är hänsynslös och självisk har andra velat vidhålla
mellan selfies, skvaller och avsaknaden av reflektion
jag har nog tänkt mer på döden än de flesta
levt mitt vuxna liv med klockan mot min pannlob

det är lättjan som dansar i mina rastlösa ben
konstigt att de bär mig efter allt som skett
efter många promenader hem med blödande knogar
men det blödiga hjärtat är ett vagt minne blott

hade du förstått mina referenser till sartres mur
om att försonas med döden och sen förbannas med livet
ska jag hursom leva så lever jag fullt ut
säger du champagne är det hennes navel som jag tänker på

vi lever alla i våra burar och du smyckar din med list
det som finns på andra sidan har jag skymtat
det finns damer och medel som kan distrahera mig ett tag
men även knarket tappar charmen när ribban satts för högt

à propos ribba och knark har jag historier att berätta
men de tar jag nog med mig i graven ändå
så jag sätter tändare till tobak och har solen i mina ögon
vad gör du kvar här vid lunchtid om det nu svider så i dig

och vem är dum i huvudet om du ändå faller för mina lögner
det av sanning jag hade att säga vände du dövörat till
berätta för mig igen, det du läst dig till om dekadens
om du har något att förlora så kan jag visa dig hur