Vi två
vi behöver inte ens tro
på varandra
bara bara vara där
i varandras armar
för varandra
bara bara
vara där
vara här

närhet och möte
av kärlek och längtan
hjärtan i brand..
eller frostsprängda hjärtslag

vänskaplig gest
hemlig budordsgäst
jordeliv.. igenom hus hem och bus

försvinna bort
men sedan vinkas hem

vara vän
hjärtefränd
åt och till oss båda

jag gånger du.

den ekvationen...
aldrig ska funka
men ändå måste funka
ja ändå alltid nästan lyckas faktiskt funka

för att vi(helt har slutat att räkna
för att det är just vi
eller bara för att det är vi

hopplöst jag gånger tveklöst du
så går den ändå ut
(på nått så märkligt sätt)

evigt trogna
om så bara inför stunden
just precis nu
ögonblickets omtumlande virvel
inför våra blickar känslor fingrar
andetag

evigt trogna
just just nu bara
fast.. vi ju inte ens
behöver tro
på alla dom orden
eller ens på varandra

eller på någon enda "sanning"
(korsförhör)
om vem av någon
som kunde ha "rätt"
att faktiskt ha rätt

när vi båda
ju bär våran eviga sanning
i vårat eget sätt
i att vara just det vi är

vi behöver inte längre tro
på nånting alls
men finns ju ändå bara här
ännu mera
som oss själva
och inför varandra

eller kanske bara
just därför

just därför

...

men om att tro
är att inte ens veta
men ändå känna
så är nog att tro
nog snart
det enda som vi gör
eller gjort
(men så mycket mer)

vi behöver inte alls tro..
på nånting alls...
men vi gör det ju ändå