När snön på marken marscherar
Händer det äntligen något i bygden
Bönder har jag inget gemensamt med
jag rår om mig själv

Lyser kvällen längre stunder
De förbereder en osmyckad hand
För sanningar att hon håller i ordet

När stegen visar fotspår i snön
Lär de av varandra, att de mår som de förslår
Där de syns efter varandras förslagenhet
Suddas ut för nya mindre och större

När en fredag inte vill lägga sig
Sover morgonen längre än väntat
Hon har väl inte gått och blivit sjuk
Tusen och en natt med grodan Boll

Det är inte bara skönt att sova
Det händer att månen vill, om en annan längtar
En undran som inväntar tystnad
Tyst lär det förbli som i en grav med systrar

Lika för alla
Då stiger hon upp för tecken
De radar upp sig längs med flodens kam
Hon kammar sig för de raka raderna

I ett fönster lyser orkidén
Ett löfte att språket talar flödesrikt
Jag talar, så lär det bli

är inte cirkeln en bruten nagel...
Dofterna ur himlens glömda björk
Salami och bubbelvatten till gästabudet
Ett fruntimmer dricker inte vin.

Töväder väcker tiden som kommer ihåg
Märg har satt sig hårdnackat på tvären
Klivet går ändå framåt