Som du hörde om det var det en sådan där historia som kunde ha varit verklig, men det kunde även vara något påhittat. Du visste i och för sig inte säkert, ändå tog du ställning, som om det hänt i verkligheten.

Han betedde sig mot henne precis som om han var intresserad, men det kunde även tolkas litet hur som helst. Han var sparsmakad men verkade ändå antyda då och då, ett visst intresse. Tills hon övertygat sig själv om att bollen låg hos henne att spela ut och kanske även in i mål. Bara att hon inte såg det som att göra självmål. När hon sedan gjorde små egna antydningar och fick svar på dem så slog hon till och frågade rent ut, inför vittnen som såg hennes utspel och fick agera publik, så att det så mera officiellt ut. Bara att han verkade överraskad och inte alls var med på noterna utan tvärtom sade sig inte vara intresserad, inte annat än som ett spel mellan kollegor i alla fall. För honom verkade det vara ett spel, mera för att göra nyfikenheten 'nöjd'. Ett spel för gallerierna säkert, men i alla fall en sådan där sak som utgör grunden för en sentida hämnd. Att vara lekt med ett slag och sedan när leken är över så blir den bortkastad som en trasig leksak. Om det hänt 'tillräckligt' många gånger så kan det lätt bli ett uppslag till en bok eller något sådant. Hämnden som drivmedel till att ha förlorat i ett eller annat spel. Som att ge sig in i ett spel, inte kunna reglerna riktigt och inte heller kunna styra eller ta kontroll och därför ses som en sådan där trasdocka eller figur i en tänkt kasperteater. Men utan tragedier skulle det inte finnas manus till böcker, pjäser, filmer och annat som kletar fast så och retar nyfikenheten. Då skulle det bara finnas än fler arbetslösa och folk som måste skaffa sig en som annan födkrok än att vara en sådan där kår av hjälparbetare. Det är det olyckor är till för också, sjukdom, knasiga typer och en sådan där räcka av händelser säkert. Som historien i sig. För du skulle ju tröttna om livet bestod av solskenshistorier allena. Då skulle säkert människorna leva mindre spännande liv och så skulle meningslösheten få ett ansikte utåt, annorlunda mot vanligheten nu.