Hon kastar fram frågor

som en idisslande

gnisslande papperstugg

svaren dissekeras i småbitar

analyseras i långa haranger

alltid med negativt resultat

hon tar en tunn tråd

spinner till nystan om andra

deras tillkortakommanden

utseende, fetma

skilsmässor, otrohet

dåliga ekonomi, sjukdomar

hennes egna negligeras

en människa som lider

av ett grandiost bekräftelsebehov

att vara medelpunkten

kamouflerar sin elakhet till omtanke

enstavigt svarar jag

låtsas ovetande om allt jag vet

det hon inte får veta

väl hemma andas jag ut

lyssnar till tystnaden

som vilar i varje rum

och tänker aldrig mer