Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nu ska jag berätta om livet, science fiction är det.

Nu ska jag berätta om livet!
Jag låg och tänkte på det inatt när jag inte kunde sova, det är science fiction.

När jag föddes var det krig och ransonering. Jag lärde mig tidigt säga kupong. Pukong, sa jag.
Vi bodde i ett litet torp i skogsbrynet, i utkanten av byn.
Jag hade en ung vacker mamma, som var hemma med mig, och jag hade en pappa som jobbade på vägarbeten.
Jag var ensam men jag lekte med katten och hönsen.
Min värld var inte större än så.
Jag hade aldrig sett en bil.
Jag var glad för det mesta, åtminstone i två, tre år.

Plötsligt teleporterades jag till 2017.
Här sitter jag i ett hus i utkanten av en folktom by. Alla har dött.
Folk bara dör.
Men jag har bil så jag kan ta mig härifrån, om jag vill. Och internet. Facebook. Där umgås jag med hela världen.
Eller om det är som Zygmunt Bauman, som också dog häromdan, sa, att det är en spegelsal? En ekokammare. Man hör bara sig själv.
Fast jag har ju varit ganska ensam av mig jämt.
Egentligen har jag haft tur.
Bara det inte blir krig igen.
Det räcker nog inte med ransonering i så fall.

Sådant är livet. Science fiction.


Prosa av Måna N. Berger
Läst 503 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-01-11 14:35



Bookmark and Share

  Eva Langrath VIP
Härligt stycke om då och nu.
2017-01-12

  ULJO
Bra att någon belyser dårskapen som varit
Hoppas det blir slut med det nu. Fast orolig kan man ju bli med Trumpen vid rodret i USA
2017-01-12

  Njord
Bara du inte lär dig säga kupong så blir det inget krig.
Tänk så mycket vår generation varit med om och så bra man minns när man läser din text!
2017-01-12

    ej medlem längre
härligt sf-stycke, gillas omedelbart o resolut:) applåder! tack.
2017-01-11

  Larz Gustafsson VIP
Jag har lagt märke till att det första jag tänker på då jag läser om någon person (biografier är alltid fantastiska) är: Liknar han/hon mig själv? Ungefär som att jag skulle söka efter mig själv i vederbörande. Beröringspunkter. Identifikation.
Och när man fick nya skolfotot i sin hand, vem var den första man tittade efter på gruppfotot...?
Detta apropå det där med spegelsalen, som jag tycker är ett intressant perspektiv, Vi är ändå tämligen introverta.

En fängslande dikt som jag tycker manar till eftertanke. Allt det där vi tar för givet har inte alltid varit självklart.
När jag gick i tvåan var det krig i Biafra och Vietnam. Men här var det fred.
2017-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger