Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tänk dig att du verkligen inte tycker om oliver

Tänk dig att du verkligen inte tycker om oliver. Du förstår inte hur folk kan äta det. Det smakar förfärligt, lukten får dig att vilja kräkas och de ser inte ens aptitliga ut när de ligger där på tallriken. Svarta, gröna, kalamata - det spelar ingen roll. Du står inte ut med någon av dem.

Tänk dig att du lever i ett samhälle där att äta oliver är ett absolut krav för en normal existens. Du kan inte gå i skolan utan att äta oliver, du kan inte sköta ett enda jobb utan att äta oliver, du kan inte ha några vänner utan att äta oliver - för många så är vänskap just själva akten att äta oliver.

Tänk dig att du berättar för någon att du inte tycker om oliver - och keep in mind, själva akten att berätta kräver att du tuggar i dig en hel del oliver - och det enda hen svarar är "men vadå, det är ju bara att tugga och svälja, kom igen, vad är det värsta som kan hända?". Och du skäms så att det känns i hela dig för hen har ju rätt, det är ju bara att tugga och svälja. Alla andra äter ju oliver, hela tiden. Flera gör det utan att ens tänka på det. Det är ju bara att göra det! Men det bara funkar inte för dig, det smakar bara äckligt och du förstår inte varför.

Tänk dig att du blir inbjuden till att äta oliver med människor du gillar och du svarar "nej tyvärr, jag kommer vara upptagen den tiden, kanske nästa gång!". Sedan sitter du hemma och tycker synd om dig själv för att du är hemma istället för att vara ute och äta oliver och hatar dig själv för att du sitter hemma och tycker synd om dig själv.

Tänk dig att du berättar för någon att du inte tycker om oliver och hen svarar "men vadå, vi gjorde ju det förra veckan, då verkade det som att du tyckte om det?". Och du vill svara "ja, visst, jag tyckte om det då, det gjorde jag faktiskt, men det var förra veckan och det var de oliverna och de var helt okej, men nu är det en ny vecka och nya oliver och jag orkar inte ens tänka på att försöka äta några för det känns så jobbigt". Men det gör du inte, för du förstår hur konstigt det låter, så du bara rycker på axlarna och mumlar någonting ohörbart.

Tänk dig att du äter oliver en dag och det smakar helt okej, till och med gott, och du är så himla glad och lättad men du är också rädd, för du vet att det kommer gå över och det kommer att bli äckligt med oliver igen, men du vet inte när. Och du skäms, du skäms skäms skäms för du klarar ju uppenbarligen av att äta oliver så varför kan du inte bara ta dig i din jävla krage och äta oliver hela tiden som alla andra människor?

Tänk dig att du berättar för någon att du inte tycker om oliver och hen säger "okej, jag förstår, jag vill hjälpa dig, hur kan jag hjälpa dig?" och du tänker att "jag vet inte, jag vet inte vad som är fel, jag vet inte vad det går att göra åt det, jag vet inte jag vet inte" och hen säger "ska jag äta de här oliverna åt dig, skulle det hjälpa?" och du tänker "ja, ja, snälla, ät de här oliverna så att jag slipper" men du säger "nej då, det är okej, jag tar dem, det är inte så farligt egentligen" för du är ju en vuxen människa för guds skull, vuxna människor behöver inte hjälp med att äta oliver, skärp dig.

Tänk dig att du funderar på om du ska gå till en doktor och lära dig tycka om oliver, få reda på vad som är fel och få hjälp att rätta till det. Du har funderat länge men du har fortfarande inte kommit i väg, dels på grund av att för att få hjälp med dina problem med att inte gilla oliver så måste du äta en massa oliver, och det hade ju varit ironiskt och lite halvkul om det inte bara var asjobbigt. Men också för att du är rädd, du är verkligen livrädd, för att doktorn ska säga "nej, alltså, det är inget fel på dig, du bara är så här, det finns ingenting vi kan göra åt det, du kommer att vara så här för resten av livet".

Tänk dig att du skriver en text om dina problem och inte ens när du uttryckligen talar om dem klarar du av att tala om dem utan du måste gömma dig bakom en jävligt kass metafor om oliver.




Fri vers (Fri form) av kravaller
Läst 517 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2017-01-11 16:27



Bookmark and Share


  Ric
Nu förstår jag att du såklart inte talar om oliver här, men just oliver är hur som helst sjukt vidriga, i alla former och färger.
2017-06-03

  Skogens Drottning
Word. Fuck olives. Jag försökte skriva en liknande metafor en gång om vem som hade lov att äta färsk respektive inlagd gurka.
2017-05-14

  kirsti ylinikka VIP
Min man äter inte sill o har aldrig firat en midsommar med sill o potatis. (Han äter inte jordgubbar, heller. ...o är diabetiker:).
Väl skrivet! (o jag fattar att det är en metafor)
2017-01-15

  Gunnar Hilén VIP
Aj aj va fin liten sak !
2017-01-12
  > Nästa text
< Föregående

kravaller