Hur mycket man än låter sig konsumeras av
helvetestankar
om ånger och självhat
blir det aldrig ogjort

Det enda som går är att bromsa
handlingar, reaktioner, livsöden

Men vad finns det för glädje
i att se något falla till marken i slow motion
när man vet att det i slutändan kommer
resultera i kras

Jag vill inte ha nån jävla bromsmedicin
Låt mig bara hålla in fast forward
på fjärrkontrollen tills inget mer finns