jag bad icke om något
ändock fylldes mina händer

för vi skall gå genom de
gråaste av dagar
genom mörker

allting där innanför
de ljusnande fönstren
skepnaden av oss själva
avlånga och trötta

som en vädjan
lyft oss opp i
nackens strama skinn

med kutande ryggar
tyngda fötter
som stilla för oss hem
för att vi hava ett

för vi skall gå genom de
gråaste av dagar
genom mörker

jag bad icke om något
ändock fylldes mina händer